Svidande sorg....

        

...att behöva känna sorg, ilska, vrede...VARFÖR!!! när man är mitt i det så vet man där och då inte om man klarar sig igenom denna hemska smärta..den är vedervärdig....det bokstavligen sviiider i bröstet av sorg...det är en smärta som inte går att beskriva...😢 och den enda tanken är, HUR ska jag kunna leva vidare utan dig?...

de första dagarna så hade jag inget svar på den frågan...hur vi ska klara oss utan dig-du genomgoda älskade tiger...så genuint godhjärtad var du och du gav oss inget annat än REN kärlek..reen kärlek💖 vi människor kan vara riktiga sv*n i många fall..men ni djur, och barn som är orörda av oss vuxna och det vridna samhället, ni är så orörda och bara äääär.....ni känner...och njuter av känslan, ni vill inget ont....ni är bara här...och nuuu.... DÄRFÖR gör det alltid extra ont när just ni lämnar jordelivet...

vi har sååå mycket att lära från er...sååå mycket...💚

lilla mamma.....lilla cia.....💚 faaan vad du har kämpat med så mycket i ditt liv...många gånger så har det varit riktigt jobbigt..både för dig ända sedan barndom, och för oss runtomkring..

du var stöpt i diin alldeles egna speciella form...vilket gjorde att du stötte på svårigheter under livets gång och ofta behövde extra stöd... tänk om..du hade blivit rätt bemött från allra första start....då kanske du inte skulle haft det lika kämpigt som du hade det?..

så många år...och så många minnen...och så många känslor....sååå många känslor... jag har inte alltid förstått dig.....och vissa delar har jag FÅTT förståelse för genom livets gång...såsom att leva med sjukdomstillståndet depression och stadigvarande ångest och panikångest....DÄR fick jag förståelsen för hur kämpigt du måste ha haft det med tre barn varav ett gravt handikappat och ingen medicinsk hjälp (dessa mediciner kom först när jag var 10år gammal) - då jag vet hur dessa tillstånd gör en mer eller mindre paralyserad och förändrar hela ens person...det är ett FRUKTANSVÄRT tillstånd att behöva leva med... DEN förståelse fick jag först vid 25års ålder då jag insjukna för första gången. Då förstod jag varför jag har minnen från min barndom där du såg så sorgsen ut även fast du log, och vilket hopp du måste ha fått när man uppfann mediciner mot detta hemska tillstånd. 

så lilla mamma....jag har både förstått dig, och inte förstått dig... men jag tror på pappas ord som han alltid sa....de exakta orden håller jag för mig själv, men budskapet är att hon gjorde så gott hon kunde, och att det inte är något ont i henne.

-lilla mamma....

det här är en av mina favoritbilder på dig mamma...för när jag ser denna bild, så minns jag tryggheten jag kände hos min mamma under den tiden. Det här såhär jag vill minnas dig, och kommer att minnas dig, och den trygga känslan jag kände under de här barndomsåren..

mamma och min älskade moster💚 och mormor och morfar här nertill

äntligen fick ni träffas igen mamma🙏 han har ofta varit med dig under livets gång, och jag har fått reda på att han även tittar till mig för att se att allt går bra med mig. 

Morfar vet att jag inte riktigt passar in i den här världen heller så han har ett extra öga även på sitt barnbarn här🙏💚 jag vet att morfar och du mamma..hade ett speciellt band...och jag är ÖVERTYGAD om att han tog emot dig när du "gick över"🙏

själens existens slutar inte när kroppen dör...det blir DEFINITIVT INTE bara svart å så var den människan borta. 

Det finns så många bevis på att själens existens fortsätter... sen får man kalla det vad man vill😊 jag brukar säga " att själen går över till andra sidan" ...till en annan dimension är vårat fysiska.

vi har nog alla olika benämningar på vad som sker. MEN själen fortsätter till nästa steg "på resan" så kan man uttrycka det för att förenkla det😊💚

du behöver inte vara rädd och panikartat hitta din egna uppfattning vad som sker när vi dör... jag minns själv paniken när jag inte hade svar på vissa existensiella frågor...jag fick nästan panik när jag kom dithän i tanken...och för att inte få panik när hjärnan inte kan hantera såpass djupa frågor som endast ditt inre/din själ kan, så väljer man att hitta en egen förklaring som man känner sig lugn med- tänk vilken panik annars😲

man kan aldrig tvinga en människa att tro på något, även fast man vet sanningen själv..det "fröet" måste få växa i den takt som är meningen för just denne.....man kan aldrig plantera en blomma i en jord som inte är redo för det ännu.....det tar olika tid för olika jordsorter att bli redo för fröet som sen kommer att växa i den takt som är meningen för just dennes utveckling💚

till dig som behöver höra detta...det är absolut inte farligt med det existensiella..tvärtom så kan vi många gånger faktiskt ta hjälp av det existensiella kring frågor vi har i livet och när vi behöver hjälp, och FRAMFÖRALLT fortfarande ha kontakt med dem som lämnat oss

jag kan ibland tycka synd om de människor som tror att vi är de enda som existerar i universum....men jag förstår att det ligger mycket rädsla bakom...jag har ju själv varit där och känt den där rädslan. var sak har sin tid hos oss olika, och så får det vara.

med vetskapen om allt detta så är det väldigt viktigt att leva ditt liv FULLT UT..på riktigt..och inte bara köra på och tro att det är ditt stora livssyfte att arbeta, sova och äta..

LEEEV ut som precis den DUUU är...var inte så förbannat rädd för vad andra ska tycka om hur du ser ut, vilka åsikter du har med mera, med mera..  DU ÄR JU JUST DUUU!!!

lev här och nu och ta tillvara på din tid i det här livet, det är ju en del av det stora hela, om du förstår vad jag menar.. var inte låst och blockerad och framförallt för inte över det till dina barn!!

var inte så förbannat rädd för det existensiella frågorna...det hämmar ju dig nåt enormt..rentav blockerar dig totalt.

LEEEEEV istället😍💚🙏

det känns fortfarande märkligt att du "bara" blev 70år...det känns fortfarande som att det var för tidigt..

som jag skrev så är sorg något så förbannat hjärtslitande...och där och då vet man inte om man klarar av att leva en dag till utan dig...

dom första dagarna var allra värst...du är så oändligt saknad vår älskade lilla familjemedlem tiger

jag har nu kommit en bit fram i sorgearbetet iallafall, och funnit mig i att vi ses igen, och jag vet ju hur otroligt bra du har det nu min älskade älskade älskade lilla tigerpåjk💚💙💚💖💖💖 matte lovar att fortsätta kämpa hela linan ut för både dig å sessans å mammas å pappas å alla jag älskar på andra sidans skull, jag LOVAR💚

vi kommer ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG att glömma dig tiger, och all den rena kärlek som du gav oss...du har lärt oss så mycket om vad livet VERKLIGEN är för något....vår älskade lilla prins💖

här under äppelträdet är din grav....på DIN favoritplats (förutom stranden)💚💖

du var en så genomgod själ så det går inte å beskriva....faaan vad vi saknar dig!!!!!!!!!!! VARJE dag.......

jag kan inte ens göra detta inlägget utan att tårarna rinner.....förbannade sorg...faaan!!!😢

vi ska ta med vår lärdom från dig tiger, och använda den genom resten av våra liv, matte looovar det!

nu kan du å sessan busa så mycket ni vill med varandra igen💜 hon kan attackera dig när du ska gå ner för trappan, som hon tyckte var så kul varje gång, hihi å duu min pojk, kan retas tillbaka å leka med den bästa pinnen som du brukade göra för att reta sessan😉😄

 ni är sååååå älskade...sååå älskade å kommer ALLTID att vara💖💖💖💖💖💖

livet måste gå vidare...även fast det bitvis är extremt smärtsamt....men jag har förstått att det är en del av allt det stora...för får vi inte uppleva alla dessa känslor, och vara med om det vi är med om..så utvecklas vi inte framåt..detta handlar extremt mycket om även den inre utvecklingen💚

till mamma och tiger...VI SES IGEN🙏💚

där ni är nu existerar inte tiden...så det som känns som många långa år för oss, är för er som en....kort stund🙏😊💚 tack och lov för det!! 

vi får se till att klara oss igenom detta, och med vetskapen om att ni har det bra och inte lider där er själ är så känns det varmt i hjärtat, vilket stärker oss att fortsätta och kämpa oss vidare.

VI SES IGEN........💚🙏