...är på sin plats igen😊 det har nu gått precis 6 veckor sen jag fick diagnosen Bells pares, och som skönt är så märker jag sakteliga av förbättring😍 här har vi två bilder, en med så rak mun jag kan, och en där jag ler. jag märker på leendet att det är bättre, då jag log med hela munnen upp till örat när det var som värst😂 nu har jag börjat att känna att den sjuka sidan viiiill hänga med iallafall, även fast den inte har styrkan än. samt att nerverna jobbar på bra över ögonbrynen. det är vanligt att nerverna upptill i ansiktet tillfrisknar först har jag förstått.
och då jag märker att jag sakta blir bättre i ansiktet så använder jag inte munskydden liika mycket längre. men jag har för vana att förklara när jag träffar nya personer, att jag berättar varför jag är sne i ansiktet, så dom inte känner sig obekväma när jag pratar, för det är då det syns mest och när jag skrattar oxå eklart. men när jag väl har berättat om sjukdomen så känner jag mig avslappnad å är som vanligt efter det. man är ju orolig över att folk blir rädda eller förnärmade när dom inte är beredda på att ansiktet vrider sig onaturligt. så jag är rätt snabb med att berätta orsaken, så behöver dom inte undra..
det är oxå skönt att värken i både sjuka delen av ansiktet samt värken i den delen av huvudet är borta🙏 för i början så gick den knappt att röra den delen av ansiktet då jag var så öm där å värken i den huvudhalvan va inte å leka med kan jag meddela😖
men jag är sååå tacksam över att det är bättre iallafall🙏🙏🙏
