...måste jag få ta...för att HELA jag ska må bra<3
*undra om hon ser mig*...säger rådjuret som smyger på mig för att se vad jag är för en filur som sitter därborta;)
innan hon smög på mig<3 så upptäckte jag henne då hon var påväg över bäcken där jag satt.. hon kom där igodan ro, och blev väldigt snopen när hon upptäckte något/någon som satt där.
jag satt helt still och var alldeles tyst och vilade mina ögon på henne så vacker som hon är<3 hon tog några trevande steg framåt men blev ändå osäker och vände stegen åt ett annat håll...på lagom avstånd som hon var bekväm med<3 och så smög hon på mig,hihi<3 ser ni henne på bilden ovan:) ...
men att vara såpass nära varandra där i skogen...då vi tittade på varandra...den stunden känns ju så givande för mig...från mitt håll så flödade kärleken bort till henne<3
vi är ju ett....men tyvärr och sorgligt nog så har vi människor skapat ett milslångt avstånd mellan oss....... det är mycket!! som vi människor har gjort mot djuren och världen vi lever i, som jag inte är det minsta stolt över!! ibland så skäms jag över att vara människa:-(
när jag får vara ute i naturen...och får uppleva allt som den tillhör..då når jag mitt sanna jag<3
JAG KÄNNER SÅDAN KÄRLEK...<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar