...efter att ni chockartat och mycket ovälkommet kom att hälsa på mig igen....9 st....ni hann komma åt mig 9 gånger inom loppet av ett par timmar....sen den torsdagen så har ni tack och lov inte hälsat på mig igen...men sen den dagen så har jag en märklig känsla inom mig....en känsla av att det kan brista precis närsomhelst....vad? vet jag inte..hur och när vet jag inte? och vaaad är det som kommer att hända?...tänk om ängela blir utan mamma (notera att jag ALDRIG skulle ta mitt liv) hur höga hinder jag än ska möta på i livet och hur jävla krokig och jobbig min väg i livet skulle vara så är mitt motto att jag ALDRIG ger upp!!!💪 och den som känner mig VEET det!! det enda jag säger är att jag bara har haft en sån määärklig känsla inom mig sen jag hade panikångestattackerna häromveckan....jag kan inte sätta ord på känslan...det är oxå märkligt.....och det skrämmer mig lite oxå.......
men det jag har skärpt till mig med är att inte stressa upp mig...allt behöver inte göras direkt...jag måååste inte svara när det ringer i telefonen om jag faktiskt inte orkar prata..det är heelt jävla okey!! folk får tycka och tänka vad fasen dom vill om det!!! det finns en i min närhet nu (utan att nämna namn) som mår riktigt dåligt..en person som sen en tid tillbaka....har gett upp....min känsla är att han har gett upp om livet på något sett... denne person har sen barnsben varit den som gjorde allt för oss barn och tänkte på oss först. du har varit min trygga och stadiga punkt under min uppväxt...och att du nu kanske håller på att "försvinna"...det är klart att det känns jobbigt...det är en ny känsla... och jag vet att du oroar dig så lätt för mig om jag skulle berätta hur jag mår. jag har fått höra att du behöver mig nu mer än någonsin...och jag vet att jag ofta har hjälpt dig i ett psykologiskt perspektiv...jag har många gånger varit "psykolog" åt er båda....även fast jag vet att det inte alltid varit rätt....då det kanske skulle varit tvärtom..
du är en av dom som har försökt att nå mig på telefonen....och jag känner både skam, ledsamhet och ilska.....för att jag inte ORKAR...........jag kaaan ju inte hjälpa någon om jag inte själv känner mig i balans...det ääär bara så!!!!
JAG MÅSTE!!!!! LYSSNA PÅ MIG SJÄLV...!!!!!
för ska jag varje dag kunna "hålla upp" min älskade L....i den kampen mot det tillståndet HON är i...så MÅSTE!!!!! jag vara i balans!!
jag MÅSTE ingenting!!!! det enda jag ska fokusera på (vilket även jimmy gör) ääär att kunna finnas vid L:s sida och stötta henne i hennes tillstånd som hon har.. det är det enda viktiga som vi måste ha energi och ork till just nu!!
så....ja.....det är helt enkelt vad vi gör...och dom som inte har förståelse kring oss...ja...då får det vara så!! vi vet oxå att vi har en stor förståelse från andra..vilket värmer mycket💚
´
endast vi vet vad vi mäktar med och orkar...och det kommer vi lyssna på `alla dar i veckan`!!!!!!
jag tror inte att jag behöver säga mer va.....!!!!!!