Tilliten till människor...

....mmmm...ja....den har nu under senare år fått sig en ordentlig törn tyvärr😕 som barn så trodde jag att alla vuxna var snälla och tillitsfulla...men som jag nämnt tidigare så fick jag till mig en insikt som  15åring (från ingenstans..när vi satt i uppehållsrummet å pluggade) -insikten om att DET INTE KOMMER ATT FÖRÄNDRAS  bara för att man blir vuxen...😔  där och då fick jag troligtvis en förvarning om vad som komma skulle i det vuxna livet😟 min intution varnade mig...jag kan inte förklara det på nåågot annat sätt då insikten uppfyllde mig bara sådär rakt upp och ner där jag satt och gjorde något som vi gjorde varje dag i skolan..

men att tillägga är att under livets gång sen så har insikter kommit på samma sätt..helt random bara rakt upp och ner precis som den gången när jag var 15år.

vad gäller under min ännu tidigare barndom så kommer jag starkt ihåg hur jag kunde få en oförklarlig känsla i kroppen där jag kände en obeskrivlig saknad...MEN jag kunde ALDRIG sätta ordet på varför och vad jag kände saknad över....och just denna obeskrivliga känsla fortsatte ända in i början av mitt vuxna liv...jag hade denna känsla sista gången när jag var 25...jag minns till och med vad jag jag gjorde och vart jag var när jag kände denna känslan den sista gången😮

och mycket kring när jag var 19-20-21år där så målade jag ofta bilder av ett människoansikte..men bara halva ansiktet...varje gång...det låter ju otroligt sorgligt..men det enda jag kan tänka mig att det betydde, var att jag kände mig halv på något vis.. och ju mer åren gick sen så avtog känslan mer å mer för att sen aldrig komma tillbaka. 

den enda förklaringen jag har nu till det hela, är att jag tillslut fann mig själv💚...hur ska jag annars förklara det..ni vet...när man har en sådan obeskrivligt stark känsla som man inte ens kan förklara anledningen till. men jag har lagt ihop 1+1 och förstod att det handlade mycket om att faktiskt finna den som jag verkligen var...utan påverkan från mina föräldrar, människor omkring eller samhället...jag förstod nu vem jaaag var...min egna identitet...jag kände mig inte längre...halv...i min själ så kändes det nu helt rätt🙏 jag hade hittat det som fyllde hela min själ med glädje och lycka....ett tillstånd som gör att allt runtomkring försvinner bara jag får vara just....dääär🙏💚

så...åter till den där tilliten....från att ha varit helt igenom godtrogen mot människor, så har jag genom dessa år...(då jag verkligen har varit med om ett långvarigt kämpande och en stressnivå som kan liknas vid en elitsoldats-vilket karaktiserar många NPF familjers vardag i ett samhälle som är anpassat endast till de som passar in i den fyrkantiga "mallen")...förlorat en större del av min godtrogenhet...för människor har visat sitt rätta ansikte och total oförståelse i de mest smärtsamma situationer..när man skulle behövt förståelsen som allra mest😢

och detta med att `var man står sig själv allra närmast`, and thats it!! -där medmänsklighet och empati är som bortblåst är oxå något som man upptäckt under denna tid..

men att ha dom som står en allra närmast alltid vid sin sida, med både kärlek, förståelse och medmänsklighet utan egna förutfattade meningar i dömande syfte...DET är jag så tacksam över....DEET är riktig kärlek🙏 och det är NI som hjälper mig att orka alltid en bit till💚💪🙏

-jag har fått uppleva både samhällets grymma baksida, och människans grymma `baksida`..å detta genom ett kämpandes av dess like under flera års tid...VEM blir inte starkare å hårdhudad av den upplevelsen?!💪

men ändå.....lustigt, lustigt nog...så är jag tacksam över denna tuffa tid....för jag vet hur mycket mer styrka jag fyllts med och ett jävlar anamma av dess like..ett jävlar anamma som kommer att hjälpa mig att förändra det som jag har upplevt baksidan av..ETT JÄVLAR ANAMMA SOM INTE TOLERERAR HUR DET SER UT DÄRUTE, och som kommer vara en del av förändringen till det bättre!!!💪👊

när jag har NOLLTOLERANS mot något så öppnar jag munnen direkt om jag anser att det behövs!

ni som har följt mig sen start märker nog förändringen från den genom godtrogna anna som jag var för flera år sen, och den som jag har utvecklats till idag..

mina livserfarenheter har gjort att jag har utvecklats med ännu fler egenskaper som jag kommer att ha nytta av fortsatt i livet🙏

och för att avsluta detta inlägg och summera kring ämnet i detta inlägg, så har jag förlorat tilliten mycket till människan då jag framförallt de senaste åren i mitt liv har sett hur det VERKLIGEN ser ut med människors beteende...de som står för mest av ondskan i vår värld är just människan...å jag skäms över att vara människa därmed!

jag vet idag vilka som står mig allra närmast och vilka jag kan lita fullt på🙏

men...thats it....jag känner annars en sorg över att vara just...människa....för...vi kan bete oss så jävla hemskt mot varandra...riktigt skitigt beteende...å jag har genom det tappat tron på människan...tyvärr..😔 

jag vet vilka som är mig allra närmast..och till dem håller jag mig🙏

och förövrigt så försöker jag med min egna prägling att förändra det vi lever i, till det bättre💪

för.....JAG HAR FÅTT NOG!!👊