...denna känslan av total tacksamhet.....den känslan som "jag levde på" fram tills jag blev sjuk (btw så avskyr jag att "skylla på" min hjärnsjukdom) även fast jag varje dag blir påmind om den...så känner jag mig så...patetisk när jag pratar om den...varför? jo...det är väl för att jag har gett mig faan på att den inte ska vinna...att känslan som den ger mig..inte ska vinna!!! envis jäkel som jag är...samt att jag avskyr när man tycker synd om mig....jag vet inte riktigt vart jag har fått det ifrån..men jag kan bli ursinnig när man tycker synd om mig😡
häromdagen så kände jag att...jag måste ut dit.....jag måste fylla på....å jag ville göra det själv...baara jag...min själ skrek efter det...
å jag säger det...denna stillheten....å ljuden från naturen...det fick mig att förnimma den dääär känslan av tacksamhet och kärlek...den känslan som man kan känna ända in från sitt innersta väsen och ut💖💚även fast min kropp bara kunde "ta emot" den under kanske ett par sekunder...så var det de mest underbara sekunderna jag har känt på länge😍💚
och jag tappar tid och rum...jag bara ääär......denna känsla...den slår allt....å detta ger mig ny energi💚
jag gick långsamt runt och tog in allt jag såg och hörde...jag var...verkligen dääär...om du förstår vad jag menar..
när varje dag har varit ett kämpande...så har denna mycket viktiga del av mig själv....inte hunnits med att prioritera....och det har gjort ont i själen....denna såå viktiga del för mig....
i mitt förra kapitel i livet...så satte jag mig själv väldigt mycket åt sidan (har jag fått höra) men då var det av en annan anledning än idag., och det tog inte upp alla dagar i veckan..denna gång så har ju hela mitt väsen gått åt till att få det att funka för L...och det är ju främst vardagen som har varit extremt tuff att få å funka för henne och därmed oxå oss. och vardagen är ju det som vi ser mest av i vårat "jobba 7-4 samhälle" så jag gissar att det är för att det har gått åt så mycket tid till att kämpa..som gör att det tillslut tar stopp...! men nu går det lättare i skolan för henne🙏🙏🙏och jag gissar att det berodde mycket på att hon fick en ny lärare...med ett annat tänk än den f.d.. den nuvarande läraren har istället ett nytänk...och går inte in för att all i klassen ska sitta med en å samma uppgift och klara den med samma förutsättningar. utan hon ser varje barn som egen individ och oolika förutsättningar. och DEEET mina kära...det är heeeelt i min åsikt det!! det är ju sååå det skaaa vara därute i skolorna...skoltänket MÅSTE utvecklas som mycket annat...annars så blir inte förutsättningarna det bästa för våra älskade barn..!!!!
men jag gissar att...då tyngden har lättat en aning på min rygg vad gäller skolproblematiken...så vågar jag lite mer slappna av...å våga och ta mig tid att tänka på mig själv oxå..
8
men det ääär oxå så mina kära läsare..(om ni inte märkt det redan) att när man lyssnar på sig själv, eller väljer att följa sin egna väg i livet...så möts det ofta med motstånd från människor runt omkring😫och så är det möjligt att det alltid kommer att vara*gääääsp*
jag är en av dom som har fått erfara dessa människor...men det dom inte fattar..är ju att dom har gjort mig ääännnu starkare...å jag blir ääännu mer medveten om hur olik dem jag är...och det glädjer mig att jag inte är som dessa människor🙏
för jag säger det...hellre gå sin egen väg/lyssna på sitt hjärta och vara innerligt lycklig, än att leva efter "normens regler å krav" och iinte må bra inuti.
allllla dar`i veckan så fortsätter jag gå den vägen som jag hittills har gått på, alltså det förstnämnda ovan💚💗💚
DEEEN friheten.......den känns ända in i själen... å till dem som inte är där, och gärna vill döma därav...dessa människor väljer jag att inte ens ägna energi åt..!
för det är först när dessa människor når den medvetenheten..som dom verkligen kan förstå alla dessa ord jag skrivit här..
friheten att välja vilka människor som man vill ha omkring sig...INGEN kan styra över dig och dina känslor... du är heelt fri att få gå din egen väg...den går inte att beskriva alltså...men det är otroligt skönt💚