...jaa....ni som har följt mig genom alla år..vet ju att jag lider av psykisk sjukdom😞för flera år sedan så började det med starka tvångstankar och tvångshandlingar som i mångt å mycket styrde min vardag. och när jag med hjälp av kbt-behandling fick hjälp med att få bort merparten av dem, så fick jag en tid senare istället stark bestående ångest varvat med panikångest. å det som gjorde mig så otroligt ledsen och frustrerad vart ju att jag egentligen var så lycklig och ville inget hellre än att få njuta av och vara i det. jag hade precis träffat ängelas biologiska pappa å vi köpte hus å hade våra gemensamma planer för framtiden och var riktigt glad och lycklig över detta. så det var en jääättefrustration under den tiden. att egentligen vara lycklig...men ens kropp är i ett helt annat tillstånd😢det gick ju så långt att jag nästintill gav upp...det åt upp mig inifrån att känna en sån fasansfull känsla i kroppen som ångesten och panikångestattackerna gav mig. och detta under en tid då jag var som lyckligast dittills. usch det var riktigt hemskt alltså😢
men jag började äta medicinen zoloft och blev äntligen i mitt normala tillstånd igen🙏och kunde njuta fullt av livet igen. fram tills tre år senare då tyvärr ett depressionstillstånd tog över min kropp😟 ett depressionstillstånd som tyvärr finns kvar än idag..8år senare.. men genom medicinen cymbalta så har jag iallafall lyckats få min kropp i liiiite mer normaltillstånd. ett tillstånd som jag har bestämt mig för att vara nöjd med. för jag vägrar att mixtra med massa olika mediciner och bete mig därefter....jag har fått nolltolerans för det, då jag under min uppväxt har fått uppleva mycket av detta. så nu när ängela är liten fortfarande så har jag bestämt mig för att vara nöjd över detta "okey-tillstånd" som min hjärna är i!
men jag påminner mig gång på gång om att INTE GLÖMMA!!! hur den där riktiga glädjen i kroppen känns...å glädjerusen som fyllde mig mååånga gånger varje dag💚 det kunde räcka med att jag kollade på mina älskade fåglar utanför fönstret så kände jag det dära underbara glädjeruset...
så när jag började märka att rusen i kroppen försvann bit för bit....det blev en stor sorg för mig.... å är en idag en av de största sorgerna jag har fått uppleva...att förlora dessa glädjerus som jag dessförinnan levde för...
den funktionen i min hjärna verkar ha försvunnit...😢😢
men jag hoppas varje dag!!! att jag ska få känna dessa underbara känslor igen...
för jag GER ALDRIG UPP!!!!!!!!!!!!!!!!!!💪💪💪💪💪💪💪
ps. bilden ovan är från min insta`...och denna ovälkomna gäst fick jag efter 8års frihet utan dom känna på igen från tidig torsdag morgon fram tills lunchtid. 9st attacker fick jag känna på.....jag fattar fortfarande inte.....