...vad gör jag för fel...vad ska jag göra när jag inte får kontakt med dig?..vad fan ska jag i den stunden göra.....frustrationen stiger mer och mer i min kropp..
jag lyckas hålla tålamodet en lång stund tycker jag...sen brister det...det brister...jag skriker rakt ut, jag vet inte vad jag skriker..mina armar får ett eget liv, jag slår så hårt jag bara kan i bordet och skriker samtidigt rakt ut..
det är som att hon försvinner....hon försvinner till en annan värld...vi får inte kontakt med henne...hon slår sig själv och pratar ner sig själv om hur dålig och ful med mera hon är....det är som att hon vet att hon gör fel men kan inte sluta.
jag måste ha verktyg...mitt barn försvinner dit jag inte kan nå henne... både jag och jimmy är väldigt starka i oss själva, så vi kan ju inte ha påverkat henne mot sådana tankar..nedvärderande tankar om sig själv. vad har jag gjort för att hon ska känna sig så värdelös i dessa stunder... jag har bara levt med en person innan som har nedvärderat sig själv såhär...................
men min älskade dotter....hon som får mig att sprängas av kärlek...mitt underbara barn som jag älskar så oändligt mycket...hon..vars glädje som får mig att gråta av glädje
när man är mitt uppe i utbrotten så frågar jag mig...vad gör jag för fel, vad är det som är fel..
jag tänker att när utredningen är klar så får vi förhoppningsvis mer verktyg i hur vi ska hantera henne, OCH hur hon själv ska kunna hantera utbrotten. förhoppningen är att vi alla får verktygen vi behöver...
..dessa rader ovan skrev jag ner när vi var mitt i det....jag bara skrev och skrev vad jag kände...bytte blad å skrev å bytte blad igen å fortsatte skriva.
det är så många känslor på en å samma gång...frustration, ledsamhet, och tycker så hemskt synd om henne...hon vill ju inte få dessa utbrott!! varje gång efter utbrotten så förstår hon inte varför hon sagt och gjort det hon gjort... hon får dåligt samvete och ångrar sig. och det svarar ju för att hon inte kan styra när dessa utbrott kommer.
det är upp till oss föräldrar att "läsa av" henne och situationer som kan få det att sparka bakut för henne... vi är egentligen tvungna att tänka två steg före henne hela tiden.
och det i sig är ibland svårt att hänga med i...ingen är ju perfekt...att behöva tänka heeela tiden samt i mångt å mycket göra sådant som personen egentligen ska vara förmögen att klara av själv. det är klart att det tar på energin...givetvis är det så..
jag må vara stark som fan rent ut sagt! MEN även den starkaste kan i stunder känna att den inte orkar mer.
jag brukade vara den som var full av livslust och stunderna ute i naturen är livsnödvändigt för mig. men jag har märkt det..att när jag varken får tid eller rum till det så kan jag lätt börja vissna. bara en sån sak som att träffa mina vänner som jag gjorde förr. som oxå är viktigt för mig... allt detta blir automatiskt skuffat åt sidan då all min kraft tas till att våra dagar ska funka...att nån form av vardag ska funka. och det är ju så att för mig finns inget alternativ..då ängela är mitt allt..det jag gör..gör jag för henne...när vi hittat rätt väg så hoppas jag på "att komma tillbaka till livet igen"...
som jag tror starkt på...ALLT SOM SKER HAR EN MENING 💚
som det ser ut just nu för övrigt här hemma, så är jag hemma ända tills 7feb som vab. detta året har ju präglats för min del av vab blandat med sjukskrivning för egen del, då jag nästan slitits itu..
vad som händer efter 7februari vet jag inte?... jag har iallafall kommit fram till att jag ska hålla i mitt jobb så länge som går. om det så ska bli så att jag är tvungen att ta tjänstledigt för att kunna vara hemma med ängela. det har ju varit otroligt svårt att kunna sköta mitt jobb då situationen vart som den är hemma. 2018 har präglats av MYCKET frånvaro från jobbet av nämnda skäl. det blir ju som en krock......man måste i dagens samhälle tjäna pengar (ha en inkomst) men den som bestämde detta en gång i tiden tänkte bevisligen inte på att alla barn inte klarar av att gå till skolan (där barnet är då förälderna arbetar) den tänkte inte på att det blir hemskt svårt för en familj att få det att gå runt och funka då en hela tiden behöver vara hemma. vårdbidrag och akassa osv kommer man inte jättelångt med. man har liksom inget val!!! det SKA funka på si och så vis enligt samhället! men det är ju bevisligen inte alltid det gööör det. och där är det lätt att flera familjer får kämpa varje dag för att livet ens ska funka.
men det positiva är att dessa barn växer....så in i nordens.....detta tuffa får dem att växa som personer sååå mycket....denna erfarenhet som dessa barn får...det blir ett ordentligt verktyg som dom kan använda i vuxen ålder💚 för tänk vad många trasiga vuxna det finns därute...och vilka konsekvenser det får...det är ju hemskt!!! och ofta är det barnen som får lida pga dessa trasiga människor😠
nä....det var jag VÄLDIGT nogrann med innan jag själv skaffade barn....att jag kände mig hel i mig själv...det är en detalj som jag kommer mycket väl ihåg...att det var väldigt viktigt för mig💚 för jag visste hur barnet annars skulle kunna få lida. så den detaljen var mycket viktig för mig. det minns jag än idag.
vi klarar ALLT 💪💞 det tuffa får oss att växa ännnnu mer💚
ängela på bappas axlar💖
ni är GRYMMA!!!💖💖 skratt i massor, alla våra tokigheter vi hittar på😍 det tuffa vi går igenom. å hur mycket vi älskar varandra💚 jäklar vad vi ...lever....💗 vi vet vad livet.....handlar om...
min älskade skatt💖💖💖💖💖💖
...å när du sover....jag kan kolla på dig en lång stund och stryka med min hand längs din kind...du är så vacker mitt älskade barn....mitt hjärta nästan värker av kärleken jag känner till dig💖💚
💖💖💖💖💖💖💖💖💖du ä så söööt hjärtat
vi "rockar"😉😍😎
vi fixar detta!!💚
