Det är en känsla...

...av förändring i luften....jag har känt denna känsla/insikt sen flera månader tillbaka...men har direkt tryckt undan den känslan då jag..egensinnig som jag är, är bestämd i att det fixar jag visst!!

det som ligger i luften nu...det är som att `slänga sig ut utan fallskäm`....att våga även fast man inte vet om de "praktiska" tingen kommer fungera efter denna förändring.

känslan är...som att slänga sig ut utan fallskärm....vågar vi?.....

vågar jag?

vad klarar jag av?

vad klarar jimmy av?

i den livssituation vi är i nu med lillan, så kan vi bli tvungna att göra detta då ingen av oss, framförallt inte jag får "gå in i väggen" ..

så det kan bli en förändring, en rätt så stor för min del och jimmys vill jag även säga. men det skulle vara bäst för ängela som då förhoppningsvis slipper en stressad mamma som inte är riktigt närvarande.

ja....det kan vara en förändring i antågande ja...en förändring som vi (i denna speciella situaton med ängela vi lever i) blir tvungna att göra för att dagarna ska funka..

så ja...det ligger förändring i luften måste jag erkänna å vi förbereder oss i detta nu mentalt för denna förändring.