...jaa...den dääär känslan....som jag kan känna låååångt därinne i min själ...en stor del av den känslan berövades mig för nu..snart 9år sen...DEN känslan....känsan av TOTAL kärlek...till de "små tingen" jag ser därute...ekorren som hoppar från träd till träd...fåglarnas kvittrande..hackpettarna som "pratar" med varandra genom att hacka på trädstammarna...jag märker hur dom kommunicerar med varandra på det sättet💚 ni förstår inte hur mycket jag avgudar den känslan...det som är kvar av den UNDERBARA känslan...är det som får mig att inte tappa hoppet helt... snuddandet av den känslan som jag får känna nu...jag "suger in" den så mycket jag bara kan...💚💖deen känslan får mig att LEEVA....förstår du vad jag menar....
..de små tingen....💚
jag är SÅ JÄKLA TACKSAM......för att jag ens får nudda vid den känslan, trots att mestadels av den rycktes ifrån mig.
ni anar inte hur tacksam jag är över det....och ni anar inte hur mycket jag önskar att få bli helt frisk igen, och därmed få känna heeela....mig själv igen...från mitt innersta väsen och ut genom varje del av min kropp....som den där morgonen för många år sen då jag såg konturen av den där lilla fågeln inte långt ifrån mig där jag satt...å hela min kropp...hela min själv fylldes av totaal kärlek...det går inte att förklara för den som inte har varit med om det...det är som att man hamnar utanför kroppen på underligt vis....helt magiskt alltså...💚💖💚 jag kunde känna i heeela mitt väsen hur jag njöt av att se den där lilla fågeln och höra hur han sjöng där han satt helt oberörd inte långt ifrån mig.... det var magiskt..... och en av de stunder som jag har lovat mig själv att aaaldrig glömma!!, huur tufft det är äär att leva med sorgen av att ha blivit berövad den känslan.
jag hoppas att den känslan får fylla heela mig åter igen...om jag så ska behöva vänta 10 år till...det är det som kallas- att inte ge upp!!!!!!!💪💚💪