Roligt att ta fram gamla godingar...

...ja, här kommer några stycken gamla godingar från en tid tillbaka :-) detta ovan var ett tag sen nu...när vi vart i munkängarnas naturreservat<3 underbara plats<3 även en plats som man med sitt sjätte sinne ser mycket vackert.....<3 jag vet att vissa av er därute vet vad jag menar... :-) <3

å våran lilla solstråle<3 som här har varit ute i blåbärsskogen hihihi<3 här har hon sina allra första glasögon på sig, så himla gullig<3

får erkänna att jag saknar den där hakan lite ;-) vi har ju "gottat på oss" lite både jag å jimmy ;-)  men va fanken...OCH`:-) just nu lägger vi all vår energi på lillans välmående!!! det är inte ens att tänka på sitt egna nästan...har man tur så hinner man med sin promenad till exempel...eller bara en sån sak...att LAGA mat....osv....nä...att kunna ta hand om sig själv som man egentligen skulle behöva för både kropp å själ. det finns ingen tid till det i detta nu. för ängela går utan tvekan först!!!!!!!<3

hihi ;-b men måste ju erkänna liiite iallafall att den dära tjusiga hakan satt fint som jag hade när jag träffade jimmy ;-) å den kroppen vi båda hade när vi träffades saknar vi båda eklart ;-) jimmy gillar ju fylliga tjejjer hehe så han klagar ju inte på att jag har trillat upp i vikt minsann;-) men jag mådde såklart bäst där jag låg när vi träffades. runt 70kg-snåret låg vi båda på då...men dä gör vi INTE nu hehe ;-b 

men SOM SAGT inte ett snack alltså...vaaaad är en sån sak som...vikthysteri..... när det ENDA VIKTIGA just nu är att vår lilla tjej ska ska bli frisk och `fri`igen<3

just precis..!!!! så....OCH...åter igen..!!!!

vårat första julbord uppe på kinnekullegården<3

silverfallen om hösten...<3

ååå hon är så bedårande söt i sin lilla nobelklänning<3 :-) då dom hade nobeldag i skolan när hon gick i gamla skolan

men det här är dock en ny bild som jag tagit i dagarna nu :-) är ju så glad att stjärtmesarna tagit sig även hit till sågstugans buffebord ;-) <3 hihihi dom har ju en tendens att sitta iiii mataren när dom äter :-) mycket smidigare så ju hihihi ;-) <3

Påsken 2018...

...har visat både sina ljusa å mörka sidor..

såklart...som påskharen gör varje år hos oss...så kommer han natten till påskafton och gömmer överraskning till alla barn<3 han brukar gömma överraskningen någonstans i trädgården (film från det hittar ni på min insta` :-)

hihi..å dä första ängela gjorde imorses va att springa ut i trädgården å leta efter påskharens överraskning :-D <3 

så dagen startade med glädje och positiv energi<3 och vädret har ju verkligen varit helt toppen ända fram till kvällen<3 

egentligen så skulle ängela åka på kalas hos sin halvsyster men det kändes inte riktigt okey..så hon valde att inte åka. hennes kräkfobi har tyvärr gått VÄLDIGT långt nu... :-/ hon har nu det jobbigt bara genom att vara bland flera människor (vilka det än är) för att hon är rädd att någon av dem ska kräkas.. det kan tyvärr räcka med att någon råkar hålla sig för magen, hostar till eller dylikt..så är hon redo att fly därifrån med rädsla att personen i fråga ska kräkas :-/  vi har numera en vana att trycka på låsknappen inne i bilen när vi är ute å åker bil..så att inte hon öppnar dörren i rädsla av att nån av oss ska kräkas. MINSTA lilla antydning på något som skulle kunna ha med maginfluensa/kräk att göra nappar hon på direkt...så hon frågar oss nästan maniskt frågor som: varför tar du dig i skägget jimmy, varför håller du dig för magen jimmy, mår du bra mamma? varför hostar du? ja...det är massor av frågor för att försäkra sig om att ingen av oss ska "kasta upp"  så ja....denna bråkdelen av det jag berättar visar att detta har totalt tagit över henne...å det är allvarligt och något som vi nu har tagit tag i. men ja....vi sticker inte under stolen med...att det är MYCKET KRÄVANDE och måste vara HEMSKT JOBBIGT  för henne själv oxå. 

det som är så svårt att förstå är att detta gick från en grad (en hanterbar grad) till en helt ohanterbar situation på bara över en helg.... det bröt ut ORDENTLIGT över den helgen... :-(  det vart nog så mycket starka jobbiga känslor som hon fick uppleva där...så troligtvis så bröt detta ut i sin fulla "kareta"  stundtals så känner jag inte igen min dotter....å det är går inte att beskriva hur jobbigt det är...hur man kan bli så besatt av något hur något kan ta ett sånt starkt grepp om henne. mitt älskade barn....aa det är så jävla hemskt å se henne må så här!!!!!!!faaan!!!!!!!!

när man känner en sådan stark kärlek till henne som man gör.....så är det OBESKRIVLIGT JOBBIGT att se hur något tar över henne så....faaan,faaan,faan!!!!!!  men vaaaad vi än får höra från den du blir när detta har som starkast grepp om dig....vaaad vi än får höra gumman...vi vet att du egentligen inte menar dessa ord...å fortsätter bara att visa våran oändliga kärlek till dig<3 för den kan INGET rå på!!!

andra tredjedelen av dagen bestod av en lång attack....så den planerade utflykten till hällekis säteri insåg jag ju mer tiden gick...å ju mer hon fortsatte...att den utflykten får vi ställa in...det slutade med att vi framåt kvällen for iväg till hjo och glassbaren som öppnade för säsongen nu här i påskhelgen :-) det va mysigt, men märkte av ängelas oro när vi satt flera  därinne och åt. hon ville helst stå i dörröppningen så hon kunde fly om någon av de andra gästerna....skulle måhända kräkas....aaaa som ni hör....det är riktigt allvarligt...det är inte alls bra....jag har ju en liten rädsla att det skulle leda till social fobi...man tänker så mycket.....  

men jag/ vi är jävligt envisa med att detta ska vi hjälpa henne med!!!!!! vi står vid hennes sida oavsett vad!!!! det kallas KÄRLEK!!!!!!! vi skulle ALDRIG skämmas över henne, över att hon är annorlunda.......det gör bara kärleken ÄNNU starkare...för hon är den hon är<3  hon är våran lilla kämpe!! och hon kommer att fixa det här med våran hjälp!

satte mig lite nere vid hamnkanten å ser fortfarande is på vatttnet som bara ä så nedrans envis till att inte släppa taget riktigt...GRRR nuuu villllll!!! vi ha VÅR<3 !!! :-)

kvällen var lugn och gick bra. hela familjen med tasspatrullen gick en mysig kvällspromenad med solnedgången som "uppträdde" för oss <3

hihi<3 ängela försöker "locka" på rådjurskamraterna längre bort ;-) gick väl sisådär ;-) hehe

<3

"vissa" roade sig mä att hjula gång på gång därute på gärdet :-)

<3

våran lilla "pipis" <3

älskar alla djuren vi har omkring oss härute...<3

ja...det va ju det där ENVISA snötäcket ja.... 

alla ljusa stunder vi får nu...<3 dom insuper vi med full kraft<3!! då det är mycket tufft för övrigt i det nämnda...så blir våra ljusa stunder ÄN MER viktiga<3

hihi...det är lite små gulligt ;-)<3 det här gänget med hjortar sprang in i skogen när vi närmade oss lite för mycket enligt deras tycke ;-) så sprang dom in i skogen å ställde sig en 2 meter kanske in där...å så stod dom där å kikade på oss ;-) i trooon att vi inte såg dom. aa det är väldigt sött när dom trooor att dom är osynliga hihihi <3

så jag säger det hörrni...SKAM DEN SOM GER SIG!!!!!!!

livet bjuder på mycket ska ni veta  (å det vet jag att många av er därute vet) å det är helt upp till DIG hur du "tar emot det som bjuds"....förstår du vad jag menar.......< 3

Att våga be om hjälp...

 Det är både JÄVLIGT TUFFT att be om hjälp!! och även ibland livsnödvändigt... framförallt då man alltid tycker sig ha varit stark som en oxe psykiskt hittils i livet. man får ett sådant extremt dåligt samvete, då jag känner en sån ENORMT STARK kärlek till henne<3 samtidigt som jag känner att jag verkligen behöver hjälp...då min ork är helt slut. och jimmy han gör mer än nog, så jag är rädd att även han falerar till slut. jag är heeelt slut å då jag ligger på lagom ton hela tiden i mitt psykiska mående...så krävs det bara lite..för att jag "glider neråt"...och det gör mig livrädd!!!! jag känner mig otillräcklig som mamma...och skriker efter vila/ladda mina batterier....samtidigt så har jag så enormt dåligt samvete för att jag känner så....då jag älskar ängela så det gör ont i mitt hjärta<3 å guuuu`vad jag älskar henne<3  men..faller jag....så faller ju även hon ...och det FÅR INTE hända!!!!! det får inte hända!!!!!

jag ska göra så att det blir bra för dig...och vad det nu än blir för avlastning...så ska vi se till att det blir jättebra för dig<3 och vi vuxna måste ju oxå välja hur vi lägger fram det till dig (om det så är att det blir som att åka på kollo varannan helg) att det blir något att se fram emot för dig..något skojjigt och/eller mysigt.

å tänk....vad man fått höra (från framförallt dem som är nära till mitt ex) hans nuvarande fru å barn å dylikt. hur dålig förälder man är på olika sätt å vis. ja mycket har man fått höra minsann från dom. och allt detta har dom sagt UTAN att faktiskt ha varit innanför mitt skinn och känt hur jag mår på något sätt. för enligt dom så gör dom rätt å jag är en riktigt dålig mamma helt enkelt. och det eklart...då dessa personer är anhöriga på nåt sätt till min "käre exmake" så resonerar dom på precis samma sätt...SÅKLAAART..giiivetvis ;-b och vid något fall där så märker jag att personer är väldigt lika i sättet till varandra då dom är familj......men från den stunden så har jag backat rejält då jag har fått nog av det destruktiva beteendet.......som skapar mer osäkerhet även för ängela...och det beteendet är inte nyttigt för henne heller. hon är ju ett barn och ska inte behöva bli offer för de vuxnas osäkerhet i SIG SJÄLVA....!!!!

och måste ju betona att..för att jag anser att detta är nog bäst för min dotter...så betyder inte detta att jag tycker att jag är en dålig mamma (som de ovannämnda sagt) jag veeet ju hur mycket jag älskar min lilla tjej,  och om jag var helt frisk så skulle jag kunna ge henne ALLT som hon behöver<3

så det vet jag..att för ängela så är jag världens bästa mamma<3  och jag är ingen hemsk mamma. MEN jag är rädd att jag är lite otillräcklig helt enkelt. OCH VILL JU HENNES BÄSTA<3  så den som säger något annat kan faktsikt.... TA SIG I HÄCKLEFJÄLLAN HELT ENKELT!!!!!!!!!

Å HÖÖÖR SEN!!

två tokfisar ;-)

den här bilden på ängela...ååååå hon är så bedårande söt....älskade, älskade lilla du<3

                                       

när dessa orden har skrivits ner så känner jag hela tiden den där klumpen i halsen...klumpen som vilken sekund som helst kan få mig till gråt....då jag känner kärleken till dig...så jävla starkt...så otroligt starkt...<3 ååå vad jag älskar dig, mitt barn<3

-ALLT för dig min dotter<3

Luften är nästan ur mig......

....hela min kropp värker, jag känner mig helt utmattad.. igår va en riktigt bra dag<3 idag....har varit fruktansvärd...

ännu en gång blir du okontaktbar..du skriker rakt ut...slänger saker omkring dig...river dig i ansiktet skriker att du vill dö vad du än kommer åt river du ner/bort...du måste röra dig hela tiden...vill springa undan hela tiden...skriker i mångt å mycket samma sak om å om igen... å INGET vi säger eller gör hjälper...

upptäcker att jag helt plötsligt skriker rakt ut så att det känns som att stämbanden slits av.... jag tappade kontrollen....upptäcker hur jag skrikandes med händer och armar å ben fläktandes runt omkring mig...står mot väggen för att sen glida sakta ner.....å hamnar i en märklig tystnad...jag är tyst men vaggar fram å tillbaka  och andas häftigt för att sen sakta lugna mig....å sen forsa bara tårarna....dom bara forsade....jimmy som ALLTID står vid vår sida, kramar om mig längelänge och lugnar mig...säger trygga lugna ord.

jag har ännu en gång insett....att vi klarar inte detta själv/själva..... 

vissnar jag så vissnar även du min älskade dotter... så nu ska vi se till att du får din hjälp du behöver för att komma ur detta och även ge oss själva den hjälp vi behöver för att kunna ge dig det bästa av oss själva....

allt kommer att ordna sig lilla livet mitt..<3

KÄRLEKEN, STYRKAN, OCH DEN POSITIVA OCH LJUSA ENERGIN.....ÖVERVINNER ALLT!! <3

LIVET......innebär mycket.......

Detta kaaaan vara det sista vinterinlägget för denna gång...

...då jag är så jäkla sugen på våren nu...å vet ni vad? jag hörde koltrasten sjunga nu häromdagen å DEET är verkligen ett sant vårtecken för mig<3 

dessa bilder tog jag häromveckan när jag å vår lilleman va på mårronprommis<3  men jag fattar inte riktigt vilket djur det är som har gjort det här spåret i snön ;-b märkligt ;-)  kaaaan ju va så att det var en viss anna ;-b som efter att ha vadat ett tag över gärdet i snön..helt enkelt bara kasta sig ner på backen å låg där å njöt ett tag :-) <3 dä va riktigt gött dä<3

en liten tiger kommer i full fart långt därborta:)

jaàa jag har lyckats att få många bilder när han är "in action" så att säga ;-) dä blir rätt härliga bilder:)

å så vankas det sorkletning GIVETVIS hihi <3 lilla rumpan upp å huvut ner i jorden ;-)

vi älskar dig så mycket vår lilla grabb<3

vadåå?!! matte...jag letar sork...vad ville du!! ;-b

vackra himmel..<3

en liten tiger som ligger å rullar sig långt därborta :-) <3 GOTTEGRIS :-)

*åå matte...jag vill ju sååå gärna springa bort å jagad där rådjuret lite ju*... MEN vår kille va duktig kille å lyssnade på matte å stod kvar...även fast d skulle varit lite kul å få springa efter ;-b

så duktig så..<3

vi är härmed upptäckta ;-)

 ja...detta kaaan ju faktiskt vara det sista vinterinlägget för denna gång...det hoppas jag ändå:-)

Dagarna före.....

...då ängelas första riktiga besök på BUP är...då det hela ska starta<3 kan även bli så att en mer permanent..medicin sätts in då dom ända gångerna hon är sig själv i detta nu är när ataraxen finns i hennes kropp. å atarax i sig är en tillfällig medicin som man tar vid behov. likväl som jag själv inte vill äta medicin så vill jag inte stoppa medicin i mitt barns kropp :-/ men det har blivit så akut så detta har krävts för att hon ska må bra...

det var även så i mitt fall..när jag var som sjukast...att jag till slut insåg att jag klarar inte kampen mot ångesten utan hjälp... :-/ och fick då zoloft som jag då blev helt frisk på. så hur emot medicin/kemikalier/preparat jag än är så har dom i vårat fall fått upp oss från den smärtsamma ångesten till att man är sig själv igen och mår bra. hur man än ogillar att säga det så funkar dom i detta fall iallafall. men målet med ängela är att hon ändå blir medicinfri förhoppningsvis framöver<3

jag själv slutade ju efter tre år med mina zoloft 2011 där...men det ångrar jag idag då då min kropp sakta men säkert gick ner i det smärtsamma igen. men förutom ångesten så märkte jag oxå hur mina glädjerus försvann :-/  dessförinnan så kunde det räcka med att jag tänkte på något som gjorde mig glad så kom alltid glädjeruset i samband med det<3  men jag märkte att glädjerusen blev färre och färre för att tillslut försvinna...........och insåg tillslut att jag hade hamnat i en depression... :-( provade ett antal mediciner för att sen finna en medicin som funkar okey. med okey..så menar jag att jag helt enkelt mår...okey/bra. såpass att jag kan vara en någorlunda bra mamma till mitt barn. för jag ville inte mixtra med massa mediciner för att "bli mig själv" igen då risken var att ängela skulle få ett riktigt nervvrak till mamma :-/ så jag bestämde att det får duga att må...okey. 

det ENDA som fattas mig...och har fattats mig sedan 2011...är att min hjärna/kropp inte kan känna ett glädjerus... jag levde på mina glädjerus dessförinnan 2011 men idag så lever jag på hoppet om att få känna dom igen någon gång i mitt liv.

det är det hoppet som gör att jag sitter här idag..och att få se min lilla "blomma" till dotter växa upp<3

OCH att jag i min själ nånstans därinne känner den starka kärlek till det jag ser och upplever...<3  dessa ting lever jag idag för..<3 och jag är så sjukt tacksam...så himla tacksam.....<3

nyvaken imorse efter en natt med flera avbrott då ängela vakna med ångest. men nu håller vi ut till på måndag då det sätts igång<3 

jag har även varit i kontakt med en myndighet som kan hjälpa mig/oss i form av t.ex avlastning..då jag tillslut insett att jag börjar känna att det inte är långt ifrån att jag "faller ner" igen i depressionen...och inser (efter att barnpsyk gett oss råd om att föräldrar faktiskt kan få avlastning i form av T.EX stödfamilj/kontaktfamilj och liknande) då att jag för min dotters skull måste få avlastning om möjligt en helg i månaden eller två. så att jag får ladda mina batterier så att jag klarar av det som krävs av mig/oss i detta.... och jag är en sådan människa som har väldigt starkt behov av få "andas och ladda upp min energi" utan det så vissnar jag mycket lätt :-/ och när det nu är så här tufft så inser jag att det bästa just nu för både ängela och mig är jag ska kunna klara av att ta mig igenom den här tiden...utan att falla igen....för då har hon inte mycket till mamma.....och jag och jimmy....är ju dom enda hon har... så jag FÅR INTE FALLA NER I DEPRESSIONEN IGEN!! hon behöver mig. och det ska jag ge henne<3 <3

så därför har jag insett att jag måste ta till mig det rådet att be om hjälp helt enkelt. och det är inget jag skäms över. då det i vårat fall är väldigt viktigt att jag finns där för henne...

jag känner att jag vill ju mest vara med henne hela tiden<3 men måste nu tvinga mig att be om hjälp i form av nu t.ex avlastning på ett eller annat sätt från denna myndighet jag pratar nu med. som jobbar just med detta. för att det ska bli bra för barnet och familjen i fråga. det bär mig emot i hjärtat...men inser..att jag måste be om hjälp för att det ska bli bra för ängela på alla sätt o vis. du är värd DET ALLRA BÄSTA min lilla älskling<3 och det ska vi se till!!! <3 

...av allt i hela denna värld...så önskade jag att du skulle slippa få uppleva denna ångest..jag förstår varför denna starka ångest utlösts...men det lindrar inte den smärta jag känner när den tar greppet om dig....mitt älskade barn...<3

DU ÄNGELA....DU ÄR VERKLIGEN VÅRAT ALLT...VÅRAT ALLT...<3 även jimmy har tagit dig sååå djupt in i sitt hjärta...som en far..ska göra...........<3