...då ängelas första riktiga besök på BUP är...då det hela ska starta<3 kan även bli så att en mer permanent..medicin sätts in då dom ända gångerna hon är sig själv i detta nu är när ataraxen finns i hennes kropp. å atarax i sig är en tillfällig medicin som man tar vid behov. likväl som jag själv inte vill äta medicin så vill jag inte stoppa medicin i mitt barns kropp :-/ men det har blivit så akut så detta har krävts för att hon ska må bra...
det var även så i mitt fall..när jag var som sjukast...att jag till slut insåg att jag klarar inte kampen mot ångesten utan hjälp... :-/ och fick då zoloft som jag då blev helt frisk på. så hur emot medicin/kemikalier/preparat jag än är så har dom i vårat fall fått upp oss från den smärtsamma ångesten till att man är sig själv igen och mår bra. hur man än ogillar att säga det så funkar dom i detta fall iallafall. men målet med ängela är att hon ändå blir medicinfri förhoppningsvis framöver<3
jag själv slutade ju efter tre år med mina zoloft 2011 där...men det ångrar jag idag då då min kropp sakta men säkert gick ner i det smärtsamma igen. men förutom ångesten så märkte jag oxå hur mina glädjerus försvann :-/ dessförinnan så kunde det räcka med att jag tänkte på något som gjorde mig glad så kom alltid glädjeruset i samband med det<3 men jag märkte att glädjerusen blev färre och färre för att tillslut försvinna...........och insåg tillslut att jag hade hamnat i en depression... :-( provade ett antal mediciner för att sen finna en medicin som funkar okey. med okey..så menar jag att jag helt enkelt mår...okey/bra. såpass att jag kan vara en någorlunda bra mamma till mitt barn. för jag ville inte mixtra med massa mediciner för att "bli mig själv" igen då risken var att ängela skulle få ett riktigt nervvrak till mamma :-/ så jag bestämde att det får duga att må...okey.
det ENDA som fattas mig...och har fattats mig sedan 2011...är att min hjärna/kropp inte kan känna ett glädjerus... jag levde på mina glädjerus dessförinnan 2011 men idag så lever jag på hoppet om att få känna dom igen någon gång i mitt liv.
det är det hoppet som gör att jag sitter här idag..och att få se min lilla "blomma" till dotter växa upp<3
OCH att jag i min själ nånstans därinne känner den starka kärlek till det jag ser och upplever...<3 dessa ting lever jag idag för..<3 och jag är så sjukt tacksam...så himla tacksam.....<3
nyvaken imorse efter en natt med flera avbrott då ängela vakna med ångest. men nu håller vi ut till på måndag då det sätts igång<3
jag har även varit i kontakt med en myndighet som kan hjälpa mig/oss i form av t.ex avlastning..då jag tillslut insett att jag börjar känna att det inte är långt ifrån att jag "faller ner" igen i depressionen...och inser (efter att barnpsyk gett oss råd om att föräldrar faktiskt kan få avlastning i form av T.EX stödfamilj/kontaktfamilj och liknande) då att jag för min dotters skull måste få avlastning om möjligt en helg i månaden eller två. så att jag får ladda mina batterier så att jag klarar av det som krävs av mig/oss i detta.... och jag är en sådan människa som har väldigt starkt behov av få "andas och ladda upp min energi" utan det så vissnar jag mycket lätt :-/ och när det nu är så här tufft så inser jag att det bästa just nu för både ängela och mig är jag ska kunna klara av att ta mig igenom den här tiden...utan att falla igen....för då har hon inte mycket till mamma.....och jag och jimmy....är ju dom enda hon har... så jag FÅR INTE FALLA NER I DEPRESSIONEN IGEN!! hon behöver mig. och det ska jag ge henne<3 <3
så därför har jag insett att jag måste ta till mig det rådet att be om hjälp helt enkelt. och det är inget jag skäms över. då det i vårat fall är väldigt viktigt att jag finns där för henne...
jag känner att jag vill ju mest vara med henne hela tiden<3 men måste nu tvinga mig att be om hjälp i form av nu t.ex avlastning på ett eller annat sätt från denna myndighet jag pratar nu med. som jobbar just med detta. för att det ska bli bra för barnet och familjen i fråga. det bär mig emot i hjärtat...men inser..att jag måste be om hjälp för att det ska bli bra för ängela på alla sätt o vis. du är värd DET ALLRA BÄSTA min lilla älskling<3 och det ska vi se till!!! <3
...av allt i hela denna värld...så önskade jag att du skulle slippa få uppleva denna ångest..jag förstår varför denna starka ångest utlösts...men det lindrar inte den smärta jag känner när den tar greppet om dig....mitt älskade barn...<3
DU ÄNGELA....DU ÄR VERKLIGEN VÅRAT ALLT...VÅRAT ALLT...<3 även jimmy har tagit dig sååå djupt in i sitt hjärta...som en far..ska göra...........<3