Dagarna före.....

...då ängelas första riktiga besök på BUP är...då det hela ska starta<3 kan även bli så att en mer permanent..medicin sätts in då dom ända gångerna hon är sig själv i detta nu är när ataraxen finns i hennes kropp. å atarax i sig är en tillfällig medicin som man tar vid behov. likväl som jag själv inte vill äta medicin så vill jag inte stoppa medicin i mitt barns kropp :-/ men det har blivit så akut så detta har krävts för att hon ska må bra...

det var även så i mitt fall..när jag var som sjukast...att jag till slut insåg att jag klarar inte kampen mot ångesten utan hjälp... :-/ och fick då zoloft som jag då blev helt frisk på. så hur emot medicin/kemikalier/preparat jag än är så har dom i vårat fall fått upp oss från den smärtsamma ångesten till att man är sig själv igen och mår bra. hur man än ogillar att säga det så funkar dom i detta fall iallafall. men målet med ängela är att hon ändå blir medicinfri förhoppningsvis framöver<3

jag själv slutade ju efter tre år med mina zoloft 2011 där...men det ångrar jag idag då då min kropp sakta men säkert gick ner i det smärtsamma igen. men förutom ångesten så märkte jag oxå hur mina glädjerus försvann :-/  dessförinnan så kunde det räcka med att jag tänkte på något som gjorde mig glad så kom alltid glädjeruset i samband med det<3  men jag märkte att glädjerusen blev färre och färre för att tillslut försvinna...........och insåg tillslut att jag hade hamnat i en depression... :-( provade ett antal mediciner för att sen finna en medicin som funkar okey. med okey..så menar jag att jag helt enkelt mår...okey/bra. såpass att jag kan vara en någorlunda bra mamma till mitt barn. för jag ville inte mixtra med massa mediciner för att "bli mig själv" igen då risken var att ängela skulle få ett riktigt nervvrak till mamma :-/ så jag bestämde att det får duga att må...okey. 

det ENDA som fattas mig...och har fattats mig sedan 2011...är att min hjärna/kropp inte kan känna ett glädjerus... jag levde på mina glädjerus dessförinnan 2011 men idag så lever jag på hoppet om att få känna dom igen någon gång i mitt liv.

det är det hoppet som gör att jag sitter här idag..och att få se min lilla "blomma" till dotter växa upp<3

OCH att jag i min själ nånstans därinne känner den starka kärlek till det jag ser och upplever...<3  dessa ting lever jag idag för..<3 och jag är så sjukt tacksam...så himla tacksam.....<3

nyvaken imorse efter en natt med flera avbrott då ängela vakna med ångest. men nu håller vi ut till på måndag då det sätts igång<3 

jag har även varit i kontakt med en myndighet som kan hjälpa mig/oss i form av t.ex avlastning..då jag tillslut insett att jag börjar känna att det inte är långt ifrån att jag "faller ner" igen i depressionen...och inser (efter att barnpsyk gett oss råd om att föräldrar faktiskt kan få avlastning i form av T.EX stödfamilj/kontaktfamilj och liknande) då att jag för min dotters skull måste få avlastning om möjligt en helg i månaden eller två. så att jag får ladda mina batterier så att jag klarar av det som krävs av mig/oss i detta.... och jag är en sådan människa som har väldigt starkt behov av få "andas och ladda upp min energi" utan det så vissnar jag mycket lätt :-/ och när det nu är så här tufft så inser jag att det bästa just nu för både ängela och mig är jag ska kunna klara av att ta mig igenom den här tiden...utan att falla igen....för då har hon inte mycket till mamma.....och jag och jimmy....är ju dom enda hon har... så jag FÅR INTE FALLA NER I DEPRESSIONEN IGEN!! hon behöver mig. och det ska jag ge henne<3 <3

så därför har jag insett att jag måste ta till mig det rådet att be om hjälp helt enkelt. och det är inget jag skäms över. då det i vårat fall är väldigt viktigt att jag finns där för henne...

jag känner att jag vill ju mest vara med henne hela tiden<3 men måste nu tvinga mig att be om hjälp i form av nu t.ex avlastning på ett eller annat sätt från denna myndighet jag pratar nu med. som jobbar just med detta. för att det ska bli bra för barnet och familjen i fråga. det bär mig emot i hjärtat...men inser..att jag måste be om hjälp för att det ska bli bra för ängela på alla sätt o vis. du är värd DET ALLRA BÄSTA min lilla älskling<3 och det ska vi se till!!! <3 

...av allt i hela denna värld...så önskade jag att du skulle slippa få uppleva denna ångest..jag förstår varför denna starka ångest utlösts...men det lindrar inte den smärta jag känner när den tar greppet om dig....mitt älskade barn...<3

DU ÄNGELA....DU ÄR VERKLIGEN VÅRAT ALLT...VÅRAT ALLT...<3 även jimmy har tagit dig sååå djupt in i sitt hjärta...som en far..ska göra...........<3

Igår så öppnade du dig ännu en gång.......

:-( vår lilla älskade... jag är så ledsen över att du blir behandlad så här.......älskade lilla du....mitt älskade barn....men du har ändå dom "ögonen" som ser att allt inte är riktigt som det ska........utan någon påverkan av oss!!... så säger du att du tror att Pap har adhd  (då hon har haft en klasskamrat som hade det) . För han blir så arg mamma......

Du berättade ännu mer, om vad pap har sagt till dig och även bib.... 

*jag tänker skaffa en ny dotter...  

*du är lika dum i huvudet som din mamma...

*du får aldrig mer träffa mig igen...

..och mer därtill... å jag tycker det RÄCKER!!!! det RÄCKER!!! 

jag är inte guds bästa barn...och har säkert på något vis påverkat henne negativt på ett eller annat sätt i hennes liv hittils, men då är det inget jag gjort MEDVETET...!!!  jag skulle ALDRIG MEDVETET skada henne eller NÅGONSIN kunna säga dessa ord till mitt älskade barn.

så jag kan säga rakt av...utan att tveka!!! att hennes fars beteende har utlöst detta till vad det är idag......! 

ett barn kan inte alltid uttrycka sina känslor...och detta är en av konsekvenserna som tyvärr kan ske... att barnet då får ångest...mår dåligt psykiskt.

men såklaaaart så är ju AAAALLLT mitt fel enligt vederbörande och hans "medresenärer"..... i detta. å dä ä la bra tur att jag är såpass stark att jag kan inte kan bry mig mindre om era åsikter om hur dålig jag är i både (vad kallar ni det..fri uppfostran och det ena med det fjärde) det tar jag inte till mig ett dugg faktiskt!!! det är ju bara ni som är gruvligt osäkra i ER SJÄLVA. så pass klok är jag och är väldigt tacksam över att jag kommit så långt i mitt inre arbete hittils i livet<3

-nä jag säger bara det alltså...detta är den sorgliga sanningen i vad som sker i detta nu :-( min dotter har mycket att bearbeta som ni förstår...att få höra sånt här från sin egen pappa....det kan jag inte ens föreställa mig hur hon känner nu...hennes tankar om varför pappa sa så till henne...tro att hon inte duger osv... ja...föreställ er själva hur NI skulle känna som barn att höra sådanahär ord från sin förälder. 

det värker i mitt hjärta när jag tänker på hur hon troligen mår nu inuti..efter detta...min lilla älskade dotter<3

- men vet du vad min lilla going<3 

nu ska vi tillsammans hjälpa dig upp igen<3

vi, och bup och skolan hjälps alla åt att få dig på fötter igen<3

idag så åkte vi till skolan för att vara med på förmiddagsrasten, du tyckte det var jobbigt och hade ångest...MEN du var där...precis som när du egentligen var rädd för att gå in i affären med rädslan för att kräkas därinne ( hennes ångest har satt sig i.. att hon har total magsjukerädsla och rädd överhuvudtaget för att kräkas)...men du valde att ändå våga gå in i affären<3 OCH när vi var på baltazar nu i helgen likaså...vi är så GRYMT STOLTA över dig<3  för att komma över rädslan så är det bra att man utsätter sig för det man är rädd för..för att tillslut bemästra rädslan.

aa vi är så grymt stolta över dig så du anar inte<3

ett barn skaa inte behöva få utsättas för ångest...då det är något av det mest jävliga som finns :-/  

MEN vet du vad gumman<3

<3vi fixar det här tillsammans<3

han/dom ska inte få möjlighet att göra dig illa igen!!!

 vi klarar ALLT<3 verkligen allt<3

 (vi å meija på hova riddarvecka förra sommaren :-)

<3VÄRLDENS BÄSTA DOTTER<3

(den som gör oss stolta ända in i själen)

Rosa pannkakor till lilla sjuklingen...

...ja..vi "spejsade" lite mä pannkakorna å gjorde dom rosa :-)

..för övrigt så kämpar vi alla på här i vår stuga...ängela får fortfarande ångestattacker med jämna mellanrum, men nu har vi olika "verktyg" att använda... så de ångestopparna som hon fick innan hon fick hjälp...dom topparna kan vi nu stoppa innan dom kommer så högt upp...   usch...när jag tänker på det....det är tufft....riktigt jävla tufft att se sitt barn ha en sådan ångestattack...då hon hade total panik...å vi fick ingen kontakt med henne...det är inget jag önskar någon....

nu har vi tilliten till att hon kommer att komma tillbaka igen med den hjälpen hon får...

som vi numera tänker....en stund i taget...och en dag i taget.... och våran stora egna erfarenhet av psykisk ohälsa gör oss oxå trygga i att vi vet att det kommer att bli bra<3 OCH att man vet vad hon går igenom...hur hon känner när hon är i ångesten osv....man känner igen sig...och har en stor förståelse och lugn när man nu är vid HENNES sida i detta. för man vet......tro mig...man vet.... 

Du är den mest underbaraste fadersgestalten till ängela... och hon behöver en sådan........

Fina, underbara jimmy♡ så HEEELT igenom God människa är du...♡ 

..och du är så UNDERBAR med ängela<3 lika underbar som du är med mig och djuren<3 alltså....du ääär verkligen heeelt otrolig....det finns ingen annan som är som just DU..<3

du min älskade....när du berör mig...viskar i mitt öra...det räcker med att du går förbi mig så känner jag din hand lr arm kring mig och dina pussar som jag får hela tiden:-) jag har aldrig varit med om någon som du...på ett mycket positivt sätt..<3

TACK...........<3

Ända sedan du...

...yttrade dessa sårande orden till ängela så har hon bara mått sämre och sämre....hennes oro som innan var hanterbar och "normal" har nu gått och blivit det motsatta...efter denna händelsen så vände det totalt...TOTALT...och blev sju resor värre och därmed ohanterbart....hon vågar inte gå i skolan ordentligt nu bl.annat, då rädslan tagit över henne totalt.....

vad har du gjort????!!!!!!!

-hur F-N kan du!!!!!!!!!!!!

*pappa vill inte vara min pappa längre*  *mamma...pappa sa till mig att jag får komma till honom när jag blir stor istället* för att jag ville åka hem... *det gör ont i bröstet mamma..för jag känner mig ledsen*   å detta var en bråkdel av vad min lilla älskade har fått höra från sin biologiska pappa.. VARFÖR ska jag vara tyst!!??!! du får allt stå för dina ord och handlingar nu!!!!!!! jag raderar inte ett ord till härinne enligt ditt kommando!!!! ååååå jag skulle kunna säga sååååå mycket alltså av det du sagt och gjort mot henne....faaaan ta dig....om du bara såg henne när hon har panik som värst!!!!!!! OCH din fru ska inte säga ett ord till tycker jag!!! för så elaka ord som kommit därifrån till oss det ska vi ju inte snacka om ens....orkar inte ens kommentera det alltså...varför ens lägga energi på det...då jag verkligen har märkt att vi ligger på heeeelt olika våglängd hon och jag å ändå är hon cirkus 20 år äldre än mig. ..det är som att jag känner mig äldre än heeennne i tankar och resonemang. så det lägger jag ner totalt!  men det är samma med mina "såkallade" halvsystrar som oxå ligger lååångt från mig i våglängd även fast dom är äldre än mig!  så bevisligen så är det inte åldern som spelar nån roll....istället är det visdomen som gör en klok och livserfarenheten som man bär med sig<3 på både gott och ont....men det är "den" som har format mig till den jag är idag...<3 och jag är TACKSAM. 

LIVET BLIR SÅ MYCKET LÄTTARE NÄR MAN....SER.......<3

som tur är så har både jag och jimmy stor erfarenhet av psykisk ohälsa och hur den i mångt och mycket funkar. men ÄNGELA har ju aldrig varit med om detta innan och mår ju skit rent ut sagt! och utan att tveka en sekund så kan både jag och jimmy intyga på att styrkan i hennes oro tilltog nåt enormt efter helgen med dig/er!

kan inte ens föreställa mig vad som pågår i hennes huvud efter alla ord du sagt till henne..

men vad är det du säger?....jo just det ja...att ALLT är ju mitt fel ja...precis ALLT....

men jag är ändå klok nog att förstå att allt inte är mitt fel. så det är inget som nappar på mig serru! 

och jag har sannerligen lärt mig att:

TRASIGA FÖRÄLDRAR GER OFTAST TRASIGA BARN...................behöver jag säga mer..... detta har jag märkt på både ena och andra sättet.......ÄPPLET FALLER IIIINTE LÅNGT FRÅN TRÄDET är något jag verkligen har märkt oxå (utan att nämna namn!!!!...)

-men jag är tacksam att jag och jimmy har styrkan som vi oxå försöker föra över till ängela så hon kommer på rätt köl igen och blir fri från detta!

och nu har vi oxå kontakt med BUP osv...så nu ska du få hjälp upp igen våran älskade lilla<3

vi står alltid vid din sida...å det vet du.<3 

<3 mitt ÄLSKADE barn <3

min ängel....min ängel.....<3

Sjukstuga va dä ja...

...ajjemän :-/ först va dä ängela en hel vecka å nu har jag åkt på dä skojjiga oxå (förutom vattkoppor då) ;-)  mina dagar har på detta sett ovan sett ut.... börjar dagen med denna dunderkur...i form av ingefära chiliflingor timjan och när vattnet svalnat av lite så tar jag i honungen (vattnet ska inte vara för varmt för då försvinner de nyttiga egenskaperna i honungen) när jag tagit detta te i början av förkylning så går förkylningen tillbaka direkt, å nu när jag började med den lite senare in i förkylningen så verkar det som att min förkylning har blivit förkortad betydligt :-) så detta är en huskur jag kan rekommendera starkt till er<3 man MÅSTE inte åka å köpa "kemikalier" för att bli frisk..när det som naturen har att ge...är det allra bästa.....<3

har ju varit total sjukstuga här som sagt :-/ men när man är febrig så är det viktigt med frisk luft<3 här tog vi en tur till trollskogen å drog vår lilla sjukling på bobben<3

måste ju bara dokumentera för er ;-b detta fantastiskt roliga med mitt arbete...vintertiden och vi tidningsbud som är ute å irrar i våra bilar om natten, i både oplogat å oväder.  å när det har yrat igen då va på vissa småvägar så kan jag tycka att dä ä lite busigt kul att köra igenom dessa snövallar som har blivit ;-b  det blir en sån härlig "SWICSHHH" när jag far igenom snövallen å jag å å bilen försvinner några sekunder där i snökanonen som blir heheheh ;-D  men nu häromnatten så vart det FAKTISKT första gången som jag....fastna`... tjhiii fick jag ;-b  men jag "jobbade mig loss" så efter en stund så hade jag lyckats backa tillbaka å va på "fast mark igen :-)  

tjhiii där fick jag ;-) för första gången på 13!!! år med jobbbilen

det har bildats så himla vackra istappar vid vårat garage och på framsidan huset<3 

insidan av"dig"<3

riktigt mäktigt....så vackert..<3

Inte mer nu...

...snälla inte mer nu....allt det du sagt till henne....är alldeles för mycket för en 8-åring att höra...från sin egen P....

*mamma...det gör ont här (å så känner hon på bröstet) jag känner mig ledsen här. för att P sa att jag inte längre var hans...*

det gör ont i hennes hjärta...och därmed oxå i mitt hjärta...........

denna OUTGRUNDLIGA kärlek som inte går att sätta ord på...den kärleken som jag känner för mitt älskade barn....

älskade Ängela....<3