...ja..vi "spejsade" lite mä pannkakorna å gjorde dom rosa :-)
..för övrigt så kämpar vi alla på här i vår stuga...ängela får fortfarande ångestattacker med jämna mellanrum, men nu har vi olika "verktyg" att använda... så de ångestopparna som hon fick innan hon fick hjälp...dom topparna kan vi nu stoppa innan dom kommer så högt upp... usch...när jag tänker på det....det är tufft....riktigt jävla tufft att se sitt barn ha en sådan ångestattack...då hon hade total panik...å vi fick ingen kontakt med henne...det är inget jag önskar någon....
nu har vi tilliten till att hon kommer att komma tillbaka igen med den hjälpen hon får...
som vi numera tänker....en stund i taget...och en dag i taget.... och våran stora egna erfarenhet av psykisk ohälsa gör oss oxå trygga i att vi vet att det kommer att bli bra<3 OCH att man vet vad hon går igenom...hur hon känner när hon är i ångesten osv....man känner igen sig...och har en stor förståelse och lugn när man nu är vid HENNES sida i detta. för man vet......tro mig...man vet....