söndag 29 april 2018

Det gör ont.....


...när jag ser att du vill uttrycka vad du känner...men inte kan....mitt älskade barn<3  frustrationen som uppstår hos både dig och mig och jimmy...när allt bara löper amok...du skriker och slår...vi försöker hantera det på det sätt som vi tror är rätt....och DET i sig är något som får oss att gå itu....då vi inte vet hur vi ska hantera situationen alltid.  vi känner frustration , ledsamhet och uppgivenhet när stunderna är som värst.:-/

MEN något som vi INTE ska glömma är...att hon har gjort så stora framsteg i det senaste, ni ska bara veta :-) från att inte vilja vara nån annanstans än innanför hemmets fyra väggar, så vågar hon nu mycket mer...hon är inne hos mormor och leker med sina kompisar där på området, OCH hon har åkt buss och varit å handlat med henne flera gånger...å bara det..ÅKT BUSS!!! det skulle inte ens gå för några veckor sedan... och från att hon oräkneliga gånger per dag ställde de här "försäkringsfrågorna" *kommer jag kräkas om jag andas in bajslukt, mamma..kan jag kräkas om jag luktar tvål om händerna å äter med dom, kan du kräkas nu för att du druckit kaffe* mm,mm,mm det kallas försäkringsfrågor... personen behöver hela tiden bekräftelse på att det "värsta" inte kan hända den nämnda. från att dagarna endast handlade om dessa frågor från ängela, så kan man nästan räkna på en hand nu hur många av dessa frågor det blir per dag (alltså även där ett stort framsteg) <3 

det som vi märker nu dock är att hon har mycket svårt att..`stanna upp` hon får panik över det i princip. det är som att hon är rädd för att tänka..rädd för att känna efter...för hon vet hur jobbigt det är att göra det. så hon vill nu HELA TIDEN ha något att göra..helst kompis hela tiden..och när dagen är slut och hon blir tvungen att `ta det lugnt`framåt kvällningen så blir det i regel utbrott/panik :-/  det tär på oss alla att ständigt vara beredd....   

å det är ju det...att jag tycker så synd om henne...jag tycker såå synd om henne...ett barn ska inte behöva må så här....för ett barn kan inte alltid sätta ord på det den känner, likväl som tyvärr många vuxna kan ha det problemet och tar helt fel väg för att döva smärtan..

vi resonerar lite så här nu..att om detta skulle komma senare för ängela...som t.ex i tonåren...så skulle kanske fel väg lättare kunna väljas...som t.ex kriminalitet. så vi ser det så att redan nu som barn så ska hon få "sina smärtsamma knutar uppknutna" så har hon förhoppningsvis det lättare med sitt "bagage" när hon blir äldre. och vet då mer hur hon ska hantera smärtan när den kommer. 

det jag menar är...att hon får "verktygen" redan nu......

allt för många trasiga vuxna finns därute.... :-/ och så ska det inte vara.

nu ger vi dig verktygen gumman<3

verktyg som du kan använda närhelst du behöver genom livet. du får dom verktygen redan nu....medans många vuxna inte ens har dom verktygen än idag.

 du blir inte en av dom älskade min<3