...ja, dagarna går å vi längtar efter att vardagen sätter igång igen...en vardag som håller för oss alla...nu i förmiddags så vart vi ju på mötet på skolan och det gick faktiskt mycket bra😊redan nu på onsdag så ska vi få reda på svaret om `resurspersonen` så att det är snabba bud, det gillar vi, mycket bra👍
..så från och med imorgon så ska jag och ängela åka kravlöst till skolan på t.ex rasten å vara där och umgås med klasskompisarna, detta gör vi en gång om dagen nu denna veckan ut, för att sen försöka följa vår lilla plan vecka för vecka för att "skola in" henne igen😊 vi hoppas att detta mynnar ut till något bra nu för henne💚 nu håller vi alla tummar å tår för att hon kommer helt på banan igen. vad gäller hennes mående så mår hon som sagt mycket bättre då medicinen har verkat, plus vårat arbete hemma med henne. så om hon bara kommer över "det där" hindret att våga börja gå i skolan igen, så verkar det som att hon mår så pass bra nu att det skulle funka.
tänk alltså......om man bara tänker tillbaka några veckor/månader....hur illa det verkligen var med henne.......det är svårt att tänka på...😢
...å HELA TIDEN så har denna man/pappa stått vid hennes/vår sida💚 genom gråt och ilska, slag å sparkar, genom all frustration och uppgivenhet....hela tiden har han funnits och finns där för henne...en människa med större hjärta får man leta efter......han ger oss kärlek VARJE DAG..kramar, pussar.. å säger ofta hur mycket han älskar oss båda. finare människa får man leta efter💚💖
han är verkligen full av just DET....KÄRLEK...💗💖💗