Vårkänslorna spirar...

...här på går`n <3 vår lille fyrbente pojk älskar när han får springa fritt på gården å leka med pinnar, gräva sina gropar å diverse skojsigheter ;-) <3

tiger å jag på mysig kvällspromenad<3

som inkluderade en å annan "vårrulllning" för lilleman hihi<3

det här trädet, inte så långt från vår stuga..är såå vackert träd tycker jag...speciellt när det är full av sina gröna löv<3 snart så!! för nu har våren börjat ta fart WHIIIEEE<3

Ååå du är så UNDERBAR vår lilla tiger<3 den bästa vän man kan ha<3

vårrullning va dä ja ;-)

isen smälter...å nytt liv börjar ta fart under fjolårsgräset<3

jag har knopat å ordnat med mina gamla mjölkkannor som jag hittat samt att jag gör fint med delarna som blev kvar av "sågstugestubben" som vi vart tvungna att ta isär strax efter vi flytta hit. så den vackra "stubben" har fått leva kvar här i olika delar av trädgården<3

våran lilla kelis<3 för oooj va kelig å pussig han är vår lille pussel<3

å fågelsången har verkligen satt igång kring oss nu<3 jag såg sädelssärlan häromdagen<3 å bofinken sjunger så fint nu m.flera<3  de enda jag inte sett ännu, är svalorna

å mina skaparfingrar får jobba igen<3 :-)

när jag klippt jimmy så blir hans hår perfekt som bomaterial till fåglarna<3 

då får dom en ljuuus å fin inredning iallafall hihihi ;-)

tuffa lilla blåmesen<3

å viltet som alltid strosar omkring oss härute<3

våran vackra vackra lilla tiger<3

DU är mitt mirakel...

• 
  

Vi förstår nu allt klarare...

...vad gäller vår älskade lilla dotter<3 utbrotten som te`r sig på sådant vis som inte riktigt hör till det "normala", svårigheten att lyssna på oss, och ta in det vi säger plus ett par andra grejjer till som kanske inte riktigt hör en 8åring till....men det är oxå grejjer hon skäms över så det håller vi för oss själva. har även upptäckt att hon har förändrats...att jag inte riktigt känner igen henne...hyperaktiv i kroppen och även talet...som att hon stundtals far fram i 200km/h. och det är något jag inte känner igen sen innan... det är riktigt jobbigt att inte riktigt känna igen sitt eget barn från så som hon var innan...det känns mycket tungt....men vi måste utgå från den nya tillvaron nu.... göra det bästa för henne och även se till att vi föräldrar orkar ge henne allt hon behöver<3....

jag och jimmy fick prata med en kurator och ängela fick vara med psykologen under den tiden. och denna kuratorn var mycket duktig och fick oss att förstå mer vad som skedde...

och efter den långa stund om vi fick prata med henne, så vågade jag ställa frågan om hon skulle kunna se på det som hon fått fram genom mötet...om ängela lider av någon form av diagnos?.... och när hon tittade på grundproblemen som hon fått fram så skulle det isånnafall luta åt adhd-autism hållet... så troligtvis (kommer kräva det om inte annat) så blir hon utredd nu så småningom.

så våra små aningar besannades lite där, vilket nånstans faktiskt känns som en lättnad........

men det är ju fan inte lätt för vårt älskade barn när detta varvas med ångest och/kräkfobi :-( men allt detta ska vi arbeta med nu enligt alla konstens regler...

och är det så att en diagnos fastställs..så blir det lättare både för henne själv (då hon får en förklaring till varför hon beter sig på ett visst vis, vilket hon tycker är jobbigt själv) och det blir även lättare för oss i benämning hur vi ska hantera situationen osv...man får då en större klarhet och kan därmed hantera situationen på ett bättre sätt möjligen. och även ängela själv får en förklaring och kanske känner sig "tryggare i det" på nåt vis?!

nu i veckan som var så tog jag med mig tiger och flickorna (ängela å kompis<3 ) bort till hjo så jimmy fick vila..då vi "byter av" varandra med med jobb,ängela och sömn om vardagarna. å just detta dygn hade hon haft flera utbrott...vilket tog på oss rejält :-/ som sagt...en stund i taget och en dag i taget! så måste vi göra nu, tills detta är helt igenom och tills ängela är balanserad och även vi balanserade igen. kan ta en period nu då. men det finns en ände på detta tuffa. och med våran styrka i oss själva och styrkan och samarbetet vi har TILLSAMMANS så fixar vi denna tuffa färd genom stormen<3

så....ja...ni därute som har yttrat er om min/vår uppfostran ang.ängela...fri uppfostran hit å dit å BLABLABLABLA!!! du/ni kan ju lära er att ha förståelse för andra människor som är olik er själva och oxå lever i en annan livssituation som kanske oxå innehåller sjukdomsdiagnos osv.

så ja....du/ni kan från å med nu hålla tyst!!! å ta er i häcklefjällan helt enkelt!!!

koncentrera dig/er på er själva istället och bli medveten om problemen du själv ev. har... för en sanningens ord som jag har lärt mig och fått vetskap om,...är att när man ständigt påpekar hur "dåliga" andra är på olika sätt å vis..så betyder det att det är något hos personen själv och deras egna livsituation som inte känns riktigt bra. men då rekomenderar jag att man tar tag i DET istället för att börja klanka på andra och deras situation å liknande!

å med dessa visdomsord så avslutar jag detta inlägg<3

Idag förstod vi ÄNNU mer...

...vid besöket på bup...vi fick både aha-upplevelser och vissa besked...som nånstans känns som en lättnad...ett väldigt nyttigt möte hade vi idag♡ jag skriver mer om det i nästa inlägg.

Äntligen...

...får man njuta av solnedgången genom träden♡♡♡ det går mot ljusare tider nu♡

Dax å lägga sig redan nu da :-/ för nu ä d jobb inatt igen..Efter Långhelgen här nu. Nu tar vi nya tag igen.., försöka få vardagen att funka med allt vad det innebär nu...när Jimmy jobbar så är jag med lillan försöka även göra skoluppgifter som vi fått hem å när han kommer hem så tar jag min nattsömn efter nattjobbet å då är han med lillan för att sen försöka LAGA middag å få in promenaden med Tiger å dylikt...orken kan tryta mycket lätt på mig när jag känner av min egen depression...så små saker för andra, kan bli enormt stora för mig ska jag erkänna..men det är inget jag vill lägga större uppmärksamhet  på kort sagt så kämpar jag på som faan med mitt egna där helt enkelt :-/ å Samtal ska ringas angående lillan.. å "skolträningen" ska fortsättas! Kommer INTE att lyckas få in henne i skolbyggnaden märker jag redan nu :-/ så vi fortsätter med att besöka dom på rasten.. vilket lyckas okej iallafall...

Känns fortfarande så overkligt att på bara några dagar så gick hon från att trivas å ha skoj i skolan, till att inte ens våga gå in i skolbyggnaden....det är som att "lära henne gå igen" om man kan uttrycka det så...symboliskt sett. Det är helt sjukt att på bara en helg så vände det till det värsta...  jag å Jimmy har även blivit erbjudna att prata med andra föräldrar till barn med samma problematik/diagnos.... det är skönt för oss att veta att vi inte är ensamma i detta♡ 

Nåväl...nu...är det Dax för mig att 'krypa in i kojjan' så man får lite sömn innan nattjobbet! 

Så..over and out för min del nu:-) 

Gonatt till er alla♡   

Roligt att ta fram gamla godingar...

...ja, här kommer några stycken gamla godingar från en tid tillbaka :-) detta ovan var ett tag sen nu...när vi vart i munkängarnas naturreservat<3 underbara plats<3 även en plats som man med sitt sjätte sinne ser mycket vackert.....<3 jag vet att vissa av er därute vet vad jag menar... :-) <3

å våran lilla solstråle<3 som här har varit ute i blåbärsskogen hihihi<3 här har hon sina allra första glasögon på sig, så himla gullig<3

får erkänna att jag saknar den där hakan lite ;-) vi har ju "gottat på oss" lite både jag å jimmy ;-)  men va fanken...OCH`:-) just nu lägger vi all vår energi på lillans välmående!!! det är inte ens att tänka på sitt egna nästan...har man tur så hinner man med sin promenad till exempel...eller bara en sån sak...att LAGA mat....osv....nä...att kunna ta hand om sig själv som man egentligen skulle behöva för både kropp å själ. det finns ingen tid till det i detta nu. för ängela går utan tvekan först!!!!!!!<3

hihi ;-b men måste ju erkänna liiite iallafall att den dära tjusiga hakan satt fint som jag hade när jag träffade jimmy ;-) å den kroppen vi båda hade när vi träffades saknar vi båda eklart ;-) jimmy gillar ju fylliga tjejjer hehe så han klagar ju inte på att jag har trillat upp i vikt minsann;-) men jag mådde såklart bäst där jag låg när vi träffades. runt 70kg-snåret låg vi båda på då...men dä gör vi INTE nu hehe ;-b 

men SOM SAGT inte ett snack alltså...vaaaad är en sån sak som...vikthysteri..... när det ENDA VIKTIGA just nu är att vår lilla tjej ska ska bli frisk och `fri`igen<3

just precis..!!!! så....OCH...åter igen..!!!!

vårat första julbord uppe på kinnekullegården<3

silverfallen om hösten...<3

ååå hon är så bedårande söt i sin lilla nobelklänning<3 :-) då dom hade nobeldag i skolan när hon gick i gamla skolan

men det här är dock en ny bild som jag tagit i dagarna nu :-) är ju så glad att stjärtmesarna tagit sig även hit till sågstugans buffebord ;-) <3 hihihi dom har ju en tendens att sitta iiii mataren när dom äter :-) mycket smidigare så ju hihihi ;-) <3

Påsken 2018...

...har visat både sina ljusa å mörka sidor..

såklart...som påskharen gör varje år hos oss...så kommer han natten till påskafton och gömmer överraskning till alla barn<3 han brukar gömma överraskningen någonstans i trädgården (film från det hittar ni på min insta` :-)

hihi..å dä första ängela gjorde imorses va att springa ut i trädgården å leta efter påskharens överraskning :-D <3 

så dagen startade med glädje och positiv energi<3 och vädret har ju verkligen varit helt toppen ända fram till kvällen<3 

egentligen så skulle ängela åka på kalas hos sin halvsyster men det kändes inte riktigt okey..så hon valde att inte åka. hennes kräkfobi har tyvärr gått VÄLDIGT långt nu... :-/ hon har nu det jobbigt bara genom att vara bland flera människor (vilka det än är) för att hon är rädd att någon av dem ska kräkas.. det kan tyvärr räcka med att någon råkar hålla sig för magen, hostar till eller dylikt..så är hon redo att fly därifrån med rädsla att personen i fråga ska kräkas :-/  vi har numera en vana att trycka på låsknappen inne i bilen när vi är ute å åker bil..så att inte hon öppnar dörren i rädsla av att nån av oss ska kräkas. MINSTA lilla antydning på något som skulle kunna ha med maginfluensa/kräk att göra nappar hon på direkt...så hon frågar oss nästan maniskt frågor som: varför tar du dig i skägget jimmy, varför håller du dig för magen jimmy, mår du bra mamma? varför hostar du? ja...det är massor av frågor för att försäkra sig om att ingen av oss ska "kasta upp"  så ja....denna bråkdelen av det jag berättar visar att detta har totalt tagit över henne...å det är allvarligt och något som vi nu har tagit tag i. men ja....vi sticker inte under stolen med...att det är MYCKET KRÄVANDE och måste vara HEMSKT JOBBIGT  för henne själv oxå. 

det som är så svårt att förstå är att detta gick från en grad (en hanterbar grad) till en helt ohanterbar situation på bara över en helg.... det bröt ut ORDENTLIGT över den helgen... :-(  det vart nog så mycket starka jobbiga känslor som hon fick uppleva där...så troligtvis så bröt detta ut i sin fulla "kareta"  stundtals så känner jag inte igen min dotter....å det är går inte att beskriva hur jobbigt det är...hur man kan bli så besatt av något hur något kan ta ett sånt starkt grepp om henne. mitt älskade barn....aa det är så jävla hemskt å se henne må så här!!!!!!!faaan!!!!!!!!

när man känner en sådan stark kärlek till henne som man gör.....så är det OBESKRIVLIGT JOBBIGT att se hur något tar över henne så....faaan,faaan,faan!!!!!!  men vaaaad vi än får höra från den du blir när detta har som starkast grepp om dig....vaaad vi än får höra gumman...vi vet att du egentligen inte menar dessa ord...å fortsätter bara att visa våran oändliga kärlek till dig<3 för den kan INGET rå på!!!

andra tredjedelen av dagen bestod av en lång attack....så den planerade utflykten till hällekis säteri insåg jag ju mer tiden gick...å ju mer hon fortsatte...att den utflykten får vi ställa in...det slutade med att vi framåt kvällen for iväg till hjo och glassbaren som öppnade för säsongen nu här i påskhelgen :-) det va mysigt, men märkte av ängelas oro när vi satt flera  därinne och åt. hon ville helst stå i dörröppningen så hon kunde fly om någon av de andra gästerna....skulle måhända kräkas....aaaa som ni hör....det är riktigt allvarligt...det är inte alls bra....jag har ju en liten rädsla att det skulle leda till social fobi...man tänker så mycket.....  

men jag/ vi är jävligt envisa med att detta ska vi hjälpa henne med!!!!!! vi står vid hennes sida oavsett vad!!!! det kallas KÄRLEK!!!!!!! vi skulle ALDRIG skämmas över henne, över att hon är annorlunda.......det gör bara kärleken ÄNNU starkare...för hon är den hon är<3  hon är våran lilla kämpe!! och hon kommer att fixa det här med våran hjälp!

satte mig lite nere vid hamnkanten å ser fortfarande is på vatttnet som bara ä så nedrans envis till att inte släppa taget riktigt...GRRR nuuu villllll!!! vi ha VÅR<3 !!! :-)

kvällen var lugn och gick bra. hela familjen med tasspatrullen gick en mysig kvällspromenad med solnedgången som "uppträdde" för oss <3

hihi<3 ängela försöker "locka" på rådjurskamraterna längre bort ;-) gick väl sisådär ;-) hehe

<3

"vissa" roade sig mä att hjula gång på gång därute på gärdet :-)

<3

våran lilla "pipis" <3

älskar alla djuren vi har omkring oss härute...<3

ja...det va ju det där ENVISA snötäcket ja.... 

alla ljusa stunder vi får nu...<3 dom insuper vi med full kraft<3!! då det är mycket tufft för övrigt i det nämnda...så blir våra ljusa stunder ÄN MER viktiga<3

hihi...det är lite små gulligt ;-)<3 det här gänget med hjortar sprang in i skogen när vi närmade oss lite för mycket enligt deras tycke ;-) så sprang dom in i skogen å ställde sig en 2 meter kanske in där...å så stod dom där å kikade på oss ;-) i trooon att vi inte såg dom. aa det är väldigt sött när dom trooor att dom är osynliga hihihi <3

så jag säger det hörrni...SKAM DEN SOM GER SIG!!!!!!!

livet bjuder på mycket ska ni veta  (å det vet jag att många av er därute vet) å det är helt upp till DIG hur du "tar emot det som bjuds"....förstår du vad jag menar.......< 3

Att våga be om hjälp...

 Det är både JÄVLIGT TUFFT att be om hjälp!! och även ibland livsnödvändigt... framförallt då man alltid tycker sig ha varit stark som en oxe psykiskt hittils i livet. man får ett sådant extremt dåligt samvete, då jag känner en sån ENORMT STARK kärlek till henne<3 samtidigt som jag känner att jag verkligen behöver hjälp...då min ork är helt slut. och jimmy han gör mer än nog, så jag är rädd att även han falerar till slut. jag är heeelt slut å då jag ligger på lagom ton hela tiden i mitt psykiska mående...så krävs det bara lite..för att jag "glider neråt"...och det gör mig livrädd!!!! jag känner mig otillräcklig som mamma...och skriker efter vila/ladda mina batterier....samtidigt så har jag så enormt dåligt samvete för att jag känner så....då jag älskar ängela så det gör ont i mitt hjärta<3 å guuuu`vad jag älskar henne<3  men..faller jag....så faller ju även hon ...och det FÅR INTE hända!!!!! det får inte hända!!!!!

jag ska göra så att det blir bra för dig...och vad det nu än blir för avlastning...så ska vi se till att det blir jättebra för dig<3 och vi vuxna måste ju oxå välja hur vi lägger fram det till dig (om det så är att det blir som att åka på kollo varannan helg) att det blir något att se fram emot för dig..något skojjigt och/eller mysigt.

å tänk....vad man fått höra (från framförallt dem som är nära till mitt ex) hans nuvarande fru å barn å dylikt. hur dålig förälder man är på olika sätt å vis. ja mycket har man fått höra minsann från dom. och allt detta har dom sagt UTAN att faktiskt ha varit innanför mitt skinn och känt hur jag mår på något sätt. för enligt dom så gör dom rätt å jag är en riktigt dålig mamma helt enkelt. och det eklart...då dessa personer är anhöriga på nåt sätt till min "käre exmake" så resonerar dom på precis samma sätt...SÅKLAAART..giiivetvis ;-b och vid något fall där så märker jag att personer är väldigt lika i sättet till varandra då dom är familj......men från den stunden så har jag backat rejält då jag har fått nog av det destruktiva beteendet.......som skapar mer osäkerhet även för ängela...och det beteendet är inte nyttigt för henne heller. hon är ju ett barn och ska inte behöva bli offer för de vuxnas osäkerhet i SIG SJÄLVA....!!!!

och måste ju betona att..för att jag anser att detta är nog bäst för min dotter...så betyder inte detta att jag tycker att jag är en dålig mamma (som de ovannämnda sagt) jag veeet ju hur mycket jag älskar min lilla tjej,  och om jag var helt frisk så skulle jag kunna ge henne ALLT som hon behöver<3

så det vet jag..att för ängela så är jag världens bästa mamma<3  och jag är ingen hemsk mamma. MEN jag är rädd att jag är lite otillräcklig helt enkelt. OCH VILL JU HENNES BÄSTA<3  så den som säger något annat kan faktsikt.... TA SIG I HÄCKLEFJÄLLAN HELT ENKELT!!!!!!!!!

Å HÖÖÖR SEN!!

två tokfisar ;-)

den här bilden på ängela...ååååå hon är så bedårande söt....älskade, älskade lilla du<3

                                       

när dessa orden har skrivits ner så känner jag hela tiden den där klumpen i halsen...klumpen som vilken sekund som helst kan få mig till gråt....då jag känner kärleken till dig...så jävla starkt...så otroligt starkt...<3 ååå vad jag älskar dig, mitt barn<3

-ALLT för dig min dotter<3